Många synes utgå ifrån att bonden får allt sitt från jorden för intet [...] och hur ofta får man inte höra, annars rätt omdömesgilla personer, säga ”Vad ni är lyckliga som har allting oköpt”. [...] Det är kanske rent av omöjligt för den oinvigde att beräkna vilket arbete och vilken oegennyttig flit och strävsamhet av både män och kvinnor som ligger bakom allt detta.

Den 21 februari 1928 talade Viktor Johansson inför flera hundra jordbrukare i stadsdelen Backen om vikten av att gå samman och kräva rättvis ersättning för sina varor. Utifrån fanns det krav på prissänkning men enligt Johansson hade ersättningen för jordbruksprodukter efter första världskriget inte stigit i relation till priserna på de maskiner och redskap som jordbrukarna måste inköpa. Dessutom fanns risken att den dåliga ekonomiska avkastningen skrämde bort den yngre generationen från jordbrukaryrket.

Intensiva diskussioner följde och efter fem timmar beslutades det att en facklig organisation skulle bildas med Johansson som dess ordförande. Detta blev en nationell nyhet och året därpå bildades riksorganisationen RLF, Riksförbundet Landsbygdens Folk. 1971 slogs RLF samman med Lantbruksförbundet och blev LRF, Lantbrukarnas Riksförbund.

On the 21st of February 1928 Viktor Johansson gave a speech in front of a large gathering of farmers. He addresed the importance of organizing themselves in order to get payed fairly for their work. This became the start of what would become The Federation of Swedish Farmers, LRF.

Ur: Viktor Johanssons personarkiv, Folkrörelsearkivet i Västerbotten.

Läs mer om arkivet i NAD (Nationell ArkivDatabas)